Dagen borde inte behövas, men nu när den finns så tänkte jag lägga ut en himla bra låt, skriven av en himla bra kvinna. Nu är inte Christina världens bästa på att artikulera och sjunga tydligt (men fett sexig), så jag postar en del av texten under. Kanske lite väl magstarkt för många i Sverige (finns dock många mansgrisar även här), men tankegångarna ser ju annorlunda ut i andra delar av världen (:
So, what, am I not supposed to have an opinion?
Should I keep quiet just because I'm a woman?
Call me a bitch 'cause I speak what's on my mind
Guess it's easier for you to swallow if I sat and smiled
When a female fires back
Suddenly big talker don't know how to act
So he does what any little boy would do
Makin' up a few false rumors or two
That for sure is not a man to me, slanderin' names for popularity
It's sad you only get your fame through controversy
But now it's time for me to come and give you more to say
This is for my girls all around the world
Who have come across a man that don't respect your worth
Thinkin' all women should be seen not heard
So what do we do girls? Shout louder!
Lettin 'em know we're gonna stand our ground
So lift your hands high and wave 'em proud
Take a deep breath and say it loud
Never can, never will
Can't hold us down
So, what, am I not supposed to say what I'm saying?
Are you offended with the message I'm bringin'?
Call me whatever 'cause your words don't mean a thing
Guess you ain't even a man enough to handle what I sing
If you look back in history
It's a common double standard of society
The guy gets all the glory the more he can score
While the girl can do the same and yet you call her a whore
I don't understand why it's okay,
The guy can get away with it, the girl gets named
All my ladies come together and make a change
And start a new beginning for us, everybody sing
You're just a little boy
Think you're so cute, so coy
You must talk so big to make up for smaller things
You're just a little boy
All you do is annoy
You must talk so big to make up for smaller things
Visar inlägg med etikett Project Earth. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Project Earth. Visa alla inlägg
torsdag 8 mars 2012
onsdag 21 december 2011
Kepler-20f
Wow! Astronomer har hittat en planet, Kepler-20f, som nästan liknar någon form av tvillingplanet till jorden. Den är bara tre procent större än jorden. Man tror att det tidigare har funnits liv på planeten, men nu cirkulerar den för nära sin stjärna, Kepler-20, för att vatten ska kunna finnas. Men den bergiga sammansättningen liknar jordens och man tror att temperaturen tidigare kan ha varit nära jordens. Nu ligger yttemperaturen på 427ºC, vilket kan jämföras med jordens 14°C. Dock så innebär tyvärr inte en bra temperatur att planeten är speciellt beboelig. Man hittade en planet för ett tag sedan med en yta på 22°C. Den är dock väldigt mycket större än jorden och bara för att temperaturen är behaglig så betyder det tyvärr inte att planeten är beboelig för oss. Kepler-20f ligger 3 900 ljusår från vårat solsystem. Att den ligger utanför solsystemet samt att den cirkulerar runt en stjärna som är lik solen är också något nytt. Nasa har också spårat en annan planet, Kepler-20e, men den är 13 procent mindre än jorden.
Jag tycker sånt här är skithäftigt! Tänk om Kepler-20f typ ligger några miljoner år "före" oss här på jorden? Tänk om det fanns liv där för länge länge sedan. Vi vet ju inte hur jorden kommer att se ut om några miljoner år, om den ens finns kvar. Vem vet, då kanske vi cirkulerar så nära solen att allt liv blir utplånat, precis som vad som kan ha hänt med Kepler-20f. Att den ligger så långt härifrån är ju också som en bekräftelse på hur lite vi vet. Vad är det som säger att det inte finns liv på jättemånga planeter miljontals ljusår härifrån?
Det är sånt här som gör mig besviken på att jag kommer att dö långt innan vi får svar på frågor som vi ställt sedan vi började gå på två ben. Vad som egentligen finns därute. Vi har ingen aning. Jag skulle vilja leva när vi landar på Mars, när vi kan komma ut ur Vintergatan och när vi upptäcker varelser i vår egen storlek, miljarders miljarders ljusår härifrån. Om det nu finns sådant liv på andra planeter. Jag vill också veta om det finns fler universum, där allt är uppbyggt på ett annat sätt, med andra slags beståndsdelar. Jag vill leva när människan får hjärnkapacitet att förstå vad "i all evighet" betyder. Jag har suttit bänkad framför varje Vetenskapens Värld-avsnitt hela hösten som handlat om rymden och universum. Men det lämnar mig alltid med fler frågor än jag hade innan. Undrar om vi någonsin ens kommer att vara kapabla att landa på planeter i andra galaxer. Kanske med teleportering, hur nu det ska gå.
Nä, sånt här kan jag fundera mig galen på. Jag, som tror att allt är materiellt, kan inte fatta vad vi gör här eller hur små, små partiklar kan skapa något så himla stort, ogreppbart och totalt oförståeligt. Men sen är vi ju bara en liten liten del av allt. På en karta över allt som finns så skulle man inte kunna ana oss ens med förstoringsglas x100 000 000. Så obetydliga är vi. Det som vi tycker är viktigt att bevara och värna om, all vår historia, kommer att vara förgången, borta om några miljoner eller miljarder år. Låter som en rätt lång tid för oss. Men egentligen är det bara ett futtigt litet ögonblick. Snacka om skev tidsuppfattning, egentligen. Alla ska vi dö, och i framtiden kanske de atomer just du är uppbyggd av kommer att skapas till en meteorit som styr sin väg mot en avlägsen stjärna långt långt bort. Eller kanske en varelse på två ben vars förfäder simmade som fisken i havet. Who knows. Jag avskyr att inte veta.

Jag tycker sånt här är skithäftigt! Tänk om Kepler-20f typ ligger några miljoner år "före" oss här på jorden? Tänk om det fanns liv där för länge länge sedan. Vi vet ju inte hur jorden kommer att se ut om några miljoner år, om den ens finns kvar. Vem vet, då kanske vi cirkulerar så nära solen att allt liv blir utplånat, precis som vad som kan ha hänt med Kepler-20f. Att den ligger så långt härifrån är ju också som en bekräftelse på hur lite vi vet. Vad är det som säger att det inte finns liv på jättemånga planeter miljontals ljusår härifrån?
Det är sånt här som gör mig besviken på att jag kommer att dö långt innan vi får svar på frågor som vi ställt sedan vi började gå på två ben. Vad som egentligen finns därute. Vi har ingen aning. Jag skulle vilja leva när vi landar på Mars, när vi kan komma ut ur Vintergatan och när vi upptäcker varelser i vår egen storlek, miljarders miljarders ljusår härifrån. Om det nu finns sådant liv på andra planeter. Jag vill också veta om det finns fler universum, där allt är uppbyggt på ett annat sätt, med andra slags beståndsdelar. Jag vill leva när människan får hjärnkapacitet att förstå vad "i all evighet" betyder. Jag har suttit bänkad framför varje Vetenskapens Värld-avsnitt hela hösten som handlat om rymden och universum. Men det lämnar mig alltid med fler frågor än jag hade innan. Undrar om vi någonsin ens kommer att vara kapabla att landa på planeter i andra galaxer. Kanske med teleportering, hur nu det ska gå.
Nä, sånt här kan jag fundera mig galen på. Jag, som tror att allt är materiellt, kan inte fatta vad vi gör här eller hur små, små partiklar kan skapa något så himla stort, ogreppbart och totalt oförståeligt. Men sen är vi ju bara en liten liten del av allt. På en karta över allt som finns så skulle man inte kunna ana oss ens med förstoringsglas x100 000 000. Så obetydliga är vi. Det som vi tycker är viktigt att bevara och värna om, all vår historia, kommer att vara förgången, borta om några miljoner eller miljarder år. Låter som en rätt lång tid för oss. Men egentligen är det bara ett futtigt litet ögonblick. Snacka om skev tidsuppfattning, egentligen. Alla ska vi dö, och i framtiden kanske de atomer just du är uppbyggd av kommer att skapas till en meteorit som styr sin väg mot en avlägsen stjärna långt långt bort. Eller kanske en varelse på två ben vars förfäder simmade som fisken i havet. Who knows. Jag avskyr att inte veta.
Planeten jorden? Nej, Keppler-20f.
måndag 12 december 2011
Inbakad zucchini
Alltså GOD vad det finns människor. En kompis från Kansas länkade en hemsk artikel på Facebook. Det handlade om ett tv-program i USA där muslimfamiljer fick chansen att visa att dem faktiskt också är amerikaner, trots att dem inte är kristna. Ett företag hade då dragit tillbaka all sin reklam från programmet, eftersom att dem inte kände att dem kunde stödja ett "icke-amerikanskt" program. För muslimer är ju inte riktiga amerikaner. Det värsta är sedan när man läser kommentarerna på Facebook som folk skrivit om vad dem tycker om muslimer och blablabla. Detta hade blivit print-screenat och lades upp i en ny artikel. Där började folk kommenterade om hur idiotiska alla patrioter är osv. Såklart kunde inte jag hålla min jävla tunga i styr. Så jag skrev en liten kommentar på ett par rader. För ett tag sedan fick jag svar, och då va det en snubbe som snackade om hur vetenskapen förvränger sanningen, gör mat dyrare samt tar fram rasbiologer som bara vill veta av arier. WTF??? Såklart svarade jag och nu är jag lite uppe i varv. Han snackade också om nån miljövetenskaps-kyrka och allt den gjort för världen. Sedan poängterade han att även vetenskapen kan ta fram ondskan i människan. Lol. Han fattar inte att vetenskapen inte är en organiserad livsåskådning med skrifter som talar om för folk att alla som inte tror på Gud kommer att brinna i Helvetet, att kvinnan är skapad ur mannens revben eller att en kvinnas orenhet varar i sju dagar när hon har mens, så därför bör man inte vidröra henne. Dessutom så talar inte vetenskapen om att det är den enda rätta vägen i livet. Men hur många människor har du träffat som är kristna och hinduer på samma gång, och hävdar att båda religionerna har rätt? Nej precis, ingen. Med det fattar väl inte han. Men sen är han ju från Texas och Tea Party-anhängare också, så vad hade man förväntat sig. I alla fall, nu har jag ödslat tid på en idiot och fått huvudvärk istället för att plugga - ironiskt nog - religion. Hinduismen kan man ju också bli galen på. Så jävla störd religion. Jag sa till mamma "tänkte bara informera dig om att jag kom på häromdagen att hinduismen är precis lika störd som islam", varpå jag får svaret med en seriöst uppmuntrande röst "jaha ja, men vad bra, då har du ju något nytt att bli arg över". She knows me so well.
I alla fall! I fredags så var jag på middag med pappas jobb på Restaurang 4e Våningen. Hade aldrig varit där tidigare, men det var ju jättetrevligt. Supergod mat. Man fick välja mellan kött, fisk och vegetariskt. Jag tog ju veg såklart, men hade lika gärna kunnat ta fisk, eftersom det var Hjälmargös. Här är min meny:
I helgen var det meningen att jag skulle plugga en massa. Blev inte riktigt så. Eller jo, jag pluggade, men inte lika mycket som tänkt. Hade tänkt färga håret också, men det glömde jag bort. Hur glömmer man det? Jag vet inte. Men fail i alla fall. Jag har ju haft rött så länge, så när jag färgade brunt senast så försvann det bruna på en dag typ. Utan att jag ens tvättade det. Jag antar att det röda sitter i så hårt. Men jag ska alltså göra ett nytt försök asap.
Förra veckan hann jag med att fika med både Felicia och Hanna. Tyvärr så träffar man ju inte kompisar lika ofta nu när typ alla utom jag själv har tagit studenten. Som tur är är både Sofia, Hanna och Felicia kvar i Örebro. Tack och lov för det :) När jag var på middagen så slogs jag av det här att man liksom står mellan två världar. Lite "not girl, not yet a woman", för att citera Britney, haha. Nej men alltså, man är trött på gymnasiet för att det för med sig bråkiga, högljudda och omogna småungar, samtidigt som man har lite panik för att tiden går så fort. Jag vill hinna ta vara på allt, men det hinns inte med. Men det var så himla skönt på den här middagen. Det var ingen där som var yngre än jag. Alla var äldre. Att man kan sitta ner och hålla en sansad konversation som inte slutar med att någon ger någon annan ett öknamn, kallar nån för bög pga en åsikt eller fiskar upp en pinsam händelse som hände kompisen i förra månaden. Så kommer man tillbaks till skolan och så står det två fjortisar på varsin sida av Hades och talar om hur packade de blev i helgen. Nä, men ni fattar? Det hemska är ju att jag kanske är sådär själv ibland. Ännu hemskare att det inte hjälper att försöka slippa va med sig själv.
Nej, nu ska jag (snart) sova. Upp tidigt imorrn. Vi ska ha sån där årlig grej på Karro när man träffas på skolgården tillsammans med typ hela skolan och tågar med facklor till kyrkan och tittar på luciatåget. Kul: jag slipper mattelektionen! Mindre kul: jag kommer att få IG på provet på fredag.
Men nu en liten bild från tvåan, bara för att jag blev lite nostalgisk när jag pratade om alla kompisar som tagit studenten. På återseende!!
Ellen
I alla fall! I fredags så var jag på middag med pappas jobb på Restaurang 4e Våningen. Hade aldrig varit där tidigare, men det var ju jättetrevligt. Supergod mat. Man fick välja mellan kött, fisk och vegetariskt. Jag tog ju veg såklart, men hade lika gärna kunnat ta fisk, eftersom det var Hjälmargös. Här är min meny:
Alltså gud vad vegetarisk mat är underskattad. Det var så himla gott. Min kaviar var alltså gjord av tång. Helt vegetariskt. Jättehäftigt ju. Till macarponén fick vi ett jättegott dessertvin. Mm. Träffade också lite nya trevliga människor som jag inte lärde känna när jag jobbade där. Slutade i en djup livsdiskussion med Vanessa innan vi åkte hem. Lyckad kväll!Förätt: caviarthattar med västerbotten paj och tillbehör (caviart = tångkaviar)Varmrätt: Ugnsbakad fylld Zuccini med parmesan och ratatouillé , potatiskaka.Dessert: Macarponé och chokladdessert.
I helgen var det meningen att jag skulle plugga en massa. Blev inte riktigt så. Eller jo, jag pluggade, men inte lika mycket som tänkt. Hade tänkt färga håret också, men det glömde jag bort. Hur glömmer man det? Jag vet inte. Men fail i alla fall. Jag har ju haft rött så länge, så när jag färgade brunt senast så försvann det bruna på en dag typ. Utan att jag ens tvättade det. Jag antar att det röda sitter i så hårt. Men jag ska alltså göra ett nytt försök asap.
Förra veckan hann jag med att fika med både Felicia och Hanna. Tyvärr så träffar man ju inte kompisar lika ofta nu när typ alla utom jag själv har tagit studenten. Som tur är är både Sofia, Hanna och Felicia kvar i Örebro. Tack och lov för det :) När jag var på middagen så slogs jag av det här att man liksom står mellan två världar. Lite "not girl, not yet a woman", för att citera Britney, haha. Nej men alltså, man är trött på gymnasiet för att det för med sig bråkiga, högljudda och omogna småungar, samtidigt som man har lite panik för att tiden går så fort. Jag vill hinna ta vara på allt, men det hinns inte med. Men det var så himla skönt på den här middagen. Det var ingen där som var yngre än jag. Alla var äldre. Att man kan sitta ner och hålla en sansad konversation som inte slutar med att någon ger någon annan ett öknamn, kallar nån för bög pga en åsikt eller fiskar upp en pinsam händelse som hände kompisen i förra månaden. Så kommer man tillbaks till skolan och så står det två fjortisar på varsin sida av Hades och talar om hur packade de blev i helgen. Nä, men ni fattar? Det hemska är ju att jag kanske är sådär själv ibland. Ännu hemskare att det inte hjälper att försöka slippa va med sig själv.
Nej, nu ska jag (snart) sova. Upp tidigt imorrn. Vi ska ha sån där årlig grej på Karro när man träffas på skolgården tillsammans med typ hela skolan och tågar med facklor till kyrkan och tittar på luciatåget. Kul: jag slipper mattelektionen! Mindre kul: jag kommer att få IG på provet på fredag.
Men nu en liten bild från tvåan, bara för att jag blev lite nostalgisk när jag pratade om alla kompisar som tagit studenten. På återseende!!
Ellen
(klicka gärna upp bildjäveln, jag vet att den är liten)
lördag 22 oktober 2011
Om endast utsidan räknades...
...så skulle både Gaddafi och Stalin fortfarande vara älskade av hela världen. Skämt åsido. Det låter ju lite absurt, men båda var ju väldigt stiliga i unga år. Vad som hände sen är ju en annan femma.
De två första bilderna är på Muammar Gaddafi, följt av Joseph på sista bilden. Bilderna är klickbara.
Demokrati eller inte i Libyen? Det är frågan. Återstår att se.
De två första bilderna är på Muammar Gaddafi, följt av Joseph på sista bilden. Bilderna är klickbara.
Demokrati eller inte i Libyen? Det är frågan. Återstår att se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




