Världens sämsta student

Första inlägget på åtta månader. Det där med att blogga i Aix gick ju bra...

Anledningen till att jag sitter här nu är för att jag har extrema koncentrationssvårigheter. Kan man diagnostisera sig själv så gör jag det nu. Om jag var CSN så skulle jag dra in studentmedlen för den här studenten. Jag har säkert 1000 sidor att läsa i världens tråkigaste bok med engelska som är rena kinesiskan, men istället sitter jag och filosoferar.

Jag brukar inte vara så här dålig, speciellt inte när jag pluggar något som faktiskt är intressant, men något har hänt. Jag tror det är alla formler i Excel som mindfuckar mig. Jävla befolkningsstatistik. Vad jag än gör så verkar jag aldrig komma ifrån matten. Snerikes la upp en länk på Facebook till stipendier man kunde söka. Jag flinade lite för mig själv. Tycker man inte ens själv att man är värd dem så är det ju rätt kasst. Men det skulle ändå inte gå, för jag är inte teologstuderande, ska inte bli präst och är så vitt jag vet inte släkt med Isak Lindelius.

Lördagen den 31a augusti flyttade jag från Örebro till Uppsala. Sedan dess har det mestadels varit full rulle. Förutom intressanta föreläsningar om agrarlandskap, industrilandskap, kulturgeografi, stadslandskap, urbangeografi och befolkningsgeografi etc så har jag deltagit i diverse event på Snerikes och tillbringat alldeles för många timmar med de bästa: min nollningsgrupp!! Future! Jag som läser en fristående kurs, Samhällsgeografi A, tycker ju att det är väldigt bra att få träffa lite folk utanför klassen. Det blir ju inte samma typ av sammanhållning när man bara ses ett par timmar per dag när man sitter och lyssnar på en föreläsare som det hade blivit om man liksom pluggpluggade tillsammans. I min klass går alla studenter olika program/kurser, en del pendlar osv, så jag har inte direkt blivit jättebundis med så många, ÄN. Det kanske kommer. Hursomhelst så tycker en social människa som jag att det är kul att hänga med andra sociala människor så mycket det går. Conclusion: jag skulle ha fett tråkigt utan min nollningsgrupp. Jag delar lägenhet med en annan tjej, men ändå känns det rätt ensamt så fort man åker ut hit till Kantorn från stan. Nu är min flatmate dessutom i Stockholm över natten, så jag sitter här helt själv. Det känns som det är det som gör att jag inte kan koncentrera mig på rätt saker. Jag tänker liksom för mycket när jag är ensam. Jag har inte bott ensam, någonsin, varken i USA, Sverige eller Frankrike, och jag tror att jag kommer få allvarliga problem den dag då det inträffar.

However, den här veckan är det väldigt lugnt med nollningsevent. Det är ju bra så att man kan få ägna sig åt lite seriösa saker. Styra upp mitt liv liksom. Dessutom har jag blivit jätteförkyld och har ont i halsen, så det kanske är bäst att sitta hemma ändå. Och det regnar.

På fredag är det dock Secret Night med nollningen. Ska bli kul! På lördag är det Sångboksfest på Snerikes. Här ska sjungas!!! Innan dess ska jag plugga (läs: försöka), ta promenader i höstsolen (om det slutar regna), bli frisk och köpa något form av ansiktsmask. Secret Night, liksom.

Nu ska jag fortsätta med det jag gjorde tidigare.

Bästa gänget - Future. INGEN BROMS!!!

Pride & Prejudice 200 år!

God kväll!

Idag grattar vi Jane Austens P&P på 200-årsdagen! Pride and Prejudice, på svenska Stolthet & Fördom, publicerades den 28 januari år 1813. 200 år sedan. Vid den tiden visste ingen vem Ms. Austen var. Det var inte förrän efter hennes död år 1817 som det blev känt. På omslaget till boken står det endast "by the author of Sense and Sensibility." Se bild nedan. Först var P&P tänkt att heta First Impressions, men detta ändrade Austen sedan. Det var heller inte förrän i början på 1900-talet som hennes böcker blev stora på riktigt, vilket jag tycker är synd. Man hade ju så gärna velat att hon kunde få uppleva sina egna glansdagar, så att säga.

Det finns tre olika filmadaptioner av P&P. Den första kom ut 1940, den andra 1995 och den tredje och nyaste 2005. Många Austenfans argumenterar för att versionen från 1995 är den bästa. Kanske för att den är väldigt lång (den gjordes som tv-serie av BBC) och gammaldags, vilket gör att fler detaljer från boken kunde inkluderas samt att man verkligen har försökt porträttera originalstoryn på bästa sätt. Det här kan jag förstå, men ändå känns det som att många tycker så bara för att man borde. Det är ju alltid så att det gamla ska vara det bästa osv. Men min åsikt är att filmen från 2005 är bättre. Den är lång men inte för långdragen, den har bättre skådespelare (sorry, Colin Firth) som porträtterar karaktärerna mer trovärdigt, fler vackra utomhusscener, finare kostymer och ett fantastiskt vackert soundtrack. Allt detta är viktigt i ett kostymdrama. Keira Knightley är förstås det bästa med hela filmen. Haha.

Vill man som jag hålla sig kvar i Austen-världen en stund så kan man klicka på den här länken och läsa olika artiklar som rör P&P, och man kan även lyssna på en Austen-spellista på Spotify. Lol.

Vill man höra soundtracket till världens bästa film så klickar man här nere. Dawn, Georgiana, Arrival to Netherfield och The Secret Life of Daydreams är mina favoriter. Enjoy ;)

Jean-Yves Thibaudet – Pride and Prejudice

 

 

 



Första inlägget i Aix

Bonjour!

Ända sedan jag visste att jag skulle komma hit så har jag funderat på att blogga lite under tiden. Det kändes onödigt att skaffa en ny bloggis bara för att jag är i Frankrike. Då denna upplevelse också är en del av mitt liv så det är väl bättre att samla allt på ett och samma ställe. Blogga gör jag för att familj och vänner ska kunna följa mig och för att jag ska ha kvar några minnen från mitt liv som jag kan tänka tillbaka på när jag är gammal och senil. Jag ska idag därför berätta hur och varför jag kom hit till Aix-en-Provence, Frankrike.

I somras någon gång efter studenten så satt jag och min vän Louise på ett kafé i Örebro som heter Fikafabriken. Louise berättade att hon skulle åka hit och vad hon skulle göra här. Jag som sedan ett tag tillbaka i tiden hade velat lära mig ett tredje språk, och då helst franska, blev såklart genast intresserad. Louise berättade att hon skulle hit genom Braheskolan (ligger på Visingsö) för att läsa franska en termin. Braheskolan har utlandskurser i samarbete med utländska skolor, och då IS för oss här i Aix. Louise berättade att denna kurs också fanns i Brighton, UK, och jag som tycker om Storbritannien så mycket tänkte att det skulle vara sjukt kul att åka dit och hänga med engelsmän. Men efter att ha funderat lite så kom jag på att det skulle vara ännu bättre att läsa ett nytt språk, och då låg franska högst upp på listan. Jag läste ofrivilligt spanska i skolan, så att åka dit var inte aktuellt. Jag har inget särskilt intresse av några spansktalande länder. Jag funderade på Tyskland ett tag också, men det var inte det landet som lockade mest i slutändan.

Istället blev det Frankrike. Varför det då? Det är en ganska lång historia som jag kan försöka sammanfatta kort. Sedan ett gäng år tillbaka så har jag haft ett intresse inom historia. Inte krigshistoria eller andra tråkigheter, utan mer socialhistoria, kulturhistoria, interiör, mode, mat, vetenskap, musik osv. Allt började väl egentligen med mitt intresse för alla vackra kostymer. Allt från rokoko, gustavianskt och empir till viktorianskt, edwardianskt och 1920-tal. Modet har snott åt sig mest av mitt intresse, och på andra plats kommer nog interiören. Sedan tycker jag att det är fruktansvärt kul att få veta hur folk har levt i alla samhällsklasser genom tiderna - hur man klädde sig, hur man pratade, vad man åt osv. Då kan man ju undra hur allt detta har ett samband med Frankrike. En ledtråd: "Let them eat cake!" Jo, det var faktiskt så att mycket av modet kom från Frankrike förr i tiden. Modet var inte bara korsetter och kjolar i olika färger och material, utan modet var ofta också högst politiskt och hörde alltid ihop med samtiden, hur samhället utvecklades osv. Till skillnad från idag, då folks stilar kan influeras av precis vad som helst, så var det förr mycket svårare att bryta trenderna. Ideal har alltid funnits, och modet ändrades förr oftast med hjälp av revolution, krig, nya rörelser osv. Utöver modet så finns det mycket annat som är faschinerande med Frankrike. Det känns liksom som om Frankrike var lite "centra" för allt möjligt, speciellt under Marie Antoinettes tid. Det är väl lite det som har gjort att jag har ett fortsatt intresse för Frankrike. Inom detta intresse så känns del som att språket är en självklar del. Det är ju så man kommunicerar. Jag har ju läst texter många gånger där alla vackra klänningar har franska namn, och bara en sådan liten sak gör ju att man känner att man vill lära sig. För att kunna fördjupa sig och bli nörd på riktigt, liksom. Detta intresse har ju bara varit en hobby fram och tillbaka de senaste åren, och det är väl kanske sedan 1,5-2 år tillbaka bara som jag har haft intresset "på riktigt". Så jag ser fram emot att inte amatöra runt längre. Det är alltså tack vare alla kostymdraman som jag är här, om vi ska gå tillbaka hela vägen och sammanfatta det väldigt kort.

Jag tänkte inte bli för långrandig, så istället lägger jag här upp en bild på två dammsugare. Jag köpte dammsugare i måndags när jag, Lovisa och Christine var på Ikea.

 

 

//LN

Ps. Jag valde franska också för att det alltid är meriterande att kunna ett tredje språk, särskilt om man vill arbeta utomlands/internationellt i framtiden.