måndag 28 januari 2013

Pride & Prejudice 200 år!

God kväll!

Idag grattar vi Jane Austens P&P på 200-årsdagen! Pride and Prejudice, på svenska Stolthet & Fördom, publicerades den 28 januari år 1813. 200 år sedan. Vid den tiden visste ingen vem Ms. Austen var. Det var inte förrän efter hennes död år 1817 som det blev känt. På omslaget till boken står det endast "by the author of Sense and Sensibility." Se bild nedan. Först var P&P tänkt att heta First Impressions, men detta ändrade Austen sedan. Det var heller inte förrän i början på 1900-talet som hennes böcker blev stora på riktigt, vilket jag tycker är synd. Man hade ju så gärna velat att hon kunde få uppleva sina egna glansdagar, så att säga.

Det finns tre olika filmadaptioner av P&P. Den första kom ut 1940, den andra 1995 och den tredje och nyaste 2005. Många Austenfans argumenterar för att versionen från 1995 är den bästa. Kanske för att den är väldigt lång (den gjordes som tv-serie av BBC) och gammaldags, vilket gör att fler detaljer från boken kunde inkluderas samt att man verkligen har försökt porträttera originalstoryn på bästa sätt. Det här kan jag förstå, men ändå känns det som att många tycker så bara för att man borde. Det är ju alltid så att det gamla ska vara det bästa osv. Men min åsikt är att filmen från 2005 är bättre. Den är lång men inte för långdragen, den har bättre skådespelare (sorry, Colin Firth) som porträtterar karaktärerna mer trovärdigt, fler vackra utomhusscener, finare kostymer och ett fantastiskt vackert soundtrack. Allt detta är viktigt i ett kostymdrama. Keira Knightley är förstås det bästa med hela filmen. Haha.

Vill man som jag hålla sig kvar i Austen-världen en stund så kan man klicka på den här länken och läsa olika artiklar som rör P&P, och man kan även lyssna på en Austen-spellista på Spotify. Lol.

Vill man höra soundtracket till världens bästa film så klickar man här nere. Dawn, Georgiana, Arrival to Netherfield och The Secret Life of Daydreams är mina favoriter. Enjoy ;)

Jean-Yves Thibaudet – Pride and Prejudice


 



 

 




torsdag 24 januari 2013

Första inlägget i Aix

Bonjour!

Ända sedan jag visste att jag skulle komma hit så har jag funderat på att blogga lite under tiden. Det kändes onödigt att skaffa en ny bloggis bara för att jag är i Frankrike. Då denna upplevelse också är en del av mitt liv så det är väl bättre att samla allt på ett och samma ställe. Blogga gör jag för att familj och vänner ska kunna följa mig och för att jag ska ha kvar några minnen från mitt liv som jag kan tänka tillbaka på när jag är gammal och senil. Jag ska idag därför berätta hur och varför jag kom hit till Aix-en-Provence, Frankrike.

I somras någon gång efter studenten så satt jag och min vän Louise på ett kafé i Örebro som heter Fikafabriken. Louise berättade att hon skulle åka hit och vad hon skulle göra här. Jag som sedan ett tag tillbaka i tiden hade velat lära mig ett tredje språk, och då helst franska, blev såklart genast intresserad. Louise berättade att hon skulle hit genom Braheskolan (ligger på Visingsö) för att läsa franska en termin. Braheskolan har utlandskurser i samarbete med utländska skolor, och då IS för oss här i Aix. Louise berättade att denna kurs också fanns i Brighton, UK, och jag som tycker om Storbritannien så mycket tänkte att det skulle vara sjukt kul att åka dit och hänga med engelsmän. Men efter att ha funderat lite så kom jag på att det skulle vara ännu bättre att läsa ett nytt språk, och då låg franska högst upp på listan. Jag läste ofrivilligt spanska i skolan, så att åka dit var inte aktuellt. Jag har inget särskilt intresse av några spansktalande länder. Jag funderade på Tyskland ett tag också, men det var inte det landet som lockade mest i slutändan.

Istället blev det Frankrike. Varför det då? Det är en ganska lång historia som jag kan försöka sammanfatta kort. Sedan ett gäng år tillbaka så har jag haft ett intresse inom historia. Inte krigshistoria eller andra tråkigheter, utan mer socialhistoria, kulturhistoria, interiör, mode, mat, vetenskap, musik osv. Allt började väl egentligen med mitt intresse för alla vackra kostymer. Allt från rokoko, gustavianskt och empir till viktorianskt, edwardianskt och 1920-tal. Modet har snott åt sig mest av mitt intresse, och på andra plats kommer nog interiören. Sedan tycker jag att det är fruktansvärt kul att få veta hur folk har levt i alla samhällsklasser genom tiderna - hur man klädde sig, hur man pratade, vad man åt osv. Då kan man ju undra hur allt detta har ett samband med Frankrike. En ledtråd: "Let them eat cake!" Jo, det var faktiskt så att mycket av modet kom från Frankrike förr i tiden. Modet var inte bara korsetter och kjolar i olika färger och material, utan modet var ofta också högst politiskt och hörde alltid ihop med samtiden, hur samhället utvecklades osv. Till skillnad från idag, då folks stilar kan influeras av precis vad som helst, så var det förr mycket svårare att bryta trenderna. Ideal har alltid funnits, och modet ändrades förr oftast med hjälp av revolution, krig, nya rörelser osv. Utöver modet så finns det mycket annat som är faschinerande med Frankrike. Det känns liksom som om Frankrike var lite "centra" för allt möjligt, speciellt under Marie Antoinettes tid. Det är väl lite det som har gjort att jag har ett fortsatt intresse för Frankrike. Inom detta intresse så känns del som att språket är en självklar del. Det är ju så man kommunicerar. Jag har ju läst texter många gånger där alla vackra klänningar har franska namn, och bara en sådan liten sak gör ju att man känner att man vill lära sig. För att kunna fördjupa sig och bli nörd på riktigt, liksom. Detta intresse har ju bara varit en hobby fram och tillbaka de senaste åren, och det är väl kanske sedan 1,5-2 år tillbaka bara som jag har haft intresset "på riktigt". Så jag ser fram emot att inte amatöra runt längre. Det är alltså tack vare alla kostymdraman som jag är här, om vi ska gå tillbaka hela vägen och sammanfatta det väldigt kort.

Jag tänkte inte bli för långrandig, så istället lägger jag här upp en bild på två dammsugare. Jag köpte dammsugare i måndags när jag, Lovisa och Christine var på Ikea.

 
 
//LN


Ps. Jag valde franska också för att det alltid är meriterande att kunna ett tredje språk, särskilt om man vill arbeta utomlands/internationellt i framtiden.